Kostnader och finansiering

Kostnader

Genomförandet av hela projektet har kostnadsberäknats till 22 miljoner kr (1991 års prisnivå) i Land-skapsvårdsplanen från 1990. De bokförda kostnaderna för genomförandet av etapp I t o m etapp III (1991-2003), har totalt uppgått till drygt 29 miljoner kr. Merparten (51 %) av detta belopp utgörs av anläggningskostnader (se cirkeldiagram) för schaktningsarbeten, rörläggning, dämmen m m, samt materialkostnader

Den näst största utgiftsposten (20 %) utgör arbetet med administration, planering och projektering. Större delen av detta arbete har utförts av konsulten och utgjorts av projektplanering, information till markägare, lokalisering av lämpliga områden för våtmarks/dammanläggningar, fältbesök/markägarkontakter, markavvägning, ritningsarbete, framtagande av anbudsunderlag för entreprenaden, besiktning och avtalsskrivning. En stor del av arbetet med projektets administration under etapp I och II, som utförts av kommunernas tjänstemän (huvudsakligen från Lunds kommun), ligger utanför denna kostnadsredovisning. Först fr o m etapp III anställdes en projektsekreterare, som tog hand om administrationen av projektet såsom budgetarbete, ekonomiredovisningar, möteshandlingar m m. Projektsekreterarens lön under etapp III bekostades av projektet och ingår i föreliggande redovisning. Utanför redovisningen ligger också den tid som politiker ägnat åt projektet i form av deltagande i arbetsgrupper och beslutande organ.

Markersättningar, omfattar de ersättningar för markintrånget som betalats ut från projektet för skydds-zoner och dammar/våtmarker till berörda markägare. Ej bokförda är de markersättningar som betalats ut i form av EU:s miljöstöd (d vs statligt stöd) under etapp II, som täckt kostnader, som annars skulle betalats av Höjeåprojektet på cirka 320 000 kr.

Övriga utgiftsposter är bland annat undersökningarna av närsaltreduktionen i två nyanlagda dammar, Råbytorp och Genarp och biologiska undersökningar i ett stort antal dammar. Vidare kan nämnas kostnader för information (t ex produktion av videofilmer) och rapportering, dels till EU och andra delfinansiärer, dels internt i projektet i form av projektkataloger, rapporter m m. Till utgifterna hör också avsättning av pengar i en skötselfond för ev. framtida skötselinsatser.

Utanför redovisade kostnader ligger också vissa entreprenadarbeten som finansierats direkt av mark-ägare i samband med anläggning av bevattningsdammar och dammar där markägaren endast erhållit ett mindre bidrag från Höjeåprojektet. Dessa entreprenadkostnader uppgår sammanlagt till över 100 000 kr (bidragsdammar ej inräknade).

Beträffande genomsnittskostnader per damm/våtmark, kostnadseffektivitet etc. hänvisas till kapitlet

Finansiering

Projektet har huvudsakligen finansierats av de tre berörda kommunerna (se figur 21), som tillsam-mans bidragit med över 21,1 miljoner kronor enligt fördelningen Lund 58 %, Lomma 21 % och Staffanstorp 21 %.

Under etapp III finansierades ca 50 % av Lunds respektive 60 % av Staffanstorps kommuns bidrag till projektet med statliga medel genom respektive kommuns Lokala investeringsprogram (LIP). Totalt uppgår statens bidrag genom de sk LIP-programmen till ca 3,5 miljoner kronor, vilket utgör 11,6 % av de totala kostnaderna.

En av projektets större bidragsgivare har varit Landstingets/Region Skånes miljövårdsfond som bidra-git med drygt 2,1 miljoner kronor till anläggning av dammar och våtmarker, produktion av videofil-mer, uppföljningsstudier av närsaltreduktionen och biologisk mångfald samt den fiskundersökning som utfördes i Habo dammar.

Höjeåprojektet har även erhållit medel från EU: s miljöfond Life under etapp II. På uppdrag av Höjeå- och Kävlingeåprojekten skrev Ekologgruppen, under våren 1996, en gemensam ansökan om bidrag till de båda projekten till Life-fonden. Totalt beviljades 6,64 miljoner kronor varav 30 % (ca 2 miljoner kronor) tillföll Höjeåprojektet.

Projektet har också erhållit medel genom EU: s miljöstöd till såväl markersätting för skyddszoner och dammar som till anläggningskostnader, så kallat projektstöd, för våtmarker. Projektstöd har dock endast utbetalts för dammar anlagda inom Lomma och Kävlinge kommun.

Enskilda markägare har bidragit med finansiering av de dammar som anlagts för bevattningsändamål. Vidare har Världsnaturfonden (WWF) bidragit med medel till den ganska omfattande undersökningsverksamhet av biologisk mångfald som utförts i de nyanlagda dammarna och som skett gemensamt med Kävlingeåprojektet.

Kostnadseffektivitet

Kostnaderna för att anlägga dammar och våtmarker varierar mycket från fall till fall. Den mest bety-dande faktorn för priset är schaktvolymen. Totalt har 75,2 ha våtmark/dammyta anlagts sedan Höjeå-projektets start. Den genomsnittliga kostnaden för samtliga dessa dammar och våtmarker uppgår till 245 000 kr/ha. I dessa kostnader är inräknat anläggningskostnader, markersättning och skördeskadeer-sättning. Utgår man från en genomsnittlig kvävereduktionskapacitet på 560 kg per ha och år (se kapitlet total närsaltreduktion) innebär detta en reduktionskostnad på 31 kr/kg kväve (räknat på 6 % ränta och en avskrivningsperiod på 30 år).

Liknande beräkningar (Söderquist 1999) visade på kostnader på 14-22 kr/kg för kvävereduktion i dammar/våtmarker (5-7 % ränta, avskrivningsperiod 30-50 år). Dellien (1997) redovisar kvävereduktionskostnader i dammar på 35-45 kr/kg (12 % ränta, avskrivningsperiod 30 år).

Trots att delar av beräkningsunderlagen är de samma skiljer sig utfallen av beräkningarna relativt mycket. Vilka dammar/våtmarker som används som beräkningsunderlag, vilken reduktionskapacitet som förväntas samt tillämpade räntenivåer och avskrivningsperioder är helt avgörande för beräkningsresultaten.

Den genomsnittliga anläggningskostnaden för damm- och våtmarksprojekten under den sista etappen har varit betydligt högre än genomsnittet från hela projekttiden. Under åren 1999-2003 uppgår genomsnittskostnaden till 329 000 kr/ha damm-/våtmarksyta jämfört med hela perioden där kostnaden är 245 000 kr/ha. Den lägre kostnaden för hela perioden beror på att i de första etapperna har vattendrag till en låg kostnad letts in i befintliga dammar vars dammytor ingår i arealstatistiken och dels på att entreprenadpriserna generellt var betydligt lägre under de första åren (1991-1994).

Av intresse i sammanhanget är att jämföra kostnaderna för reduktion av kväve i dammar/våtmarker med kostnader för kvävereduktion med andra metoder. Darte (muntligen 1999) redovisar en kostnad för ökad kvävereduktion vid Lunds reningsverk på 51 kr/kg (7,9 % ränta, 12-30 års avskrivningstid).

En annan lovande åtgärd för att minska kvävetransporten i vattendragen är odling av fånggrödor för att minska kväveläckaget från åkermarken. Effekten av fånggrödor varierar mycket och beror bl a på jordart, gröda, växtföljd och väderleksförhållanden. Vid en beräkning i en simuleringsmodell tillämpades en förväntad läckageminskning med i genomsnitt 30 % (Hoffman 1999). I det område där Kävlingeån och Höje å är belägna ligger markläckaget av kväve ofta runt 30 kg/ha. På fält där det är lämpligt att odla fånggrödor kan läckageminskningen här förväntas vara cirka 9 kg/ha. Kostnaden för att odla fånggrödor i vårgrödor uppgår till 500 kr/ha (900-1100 kr i höstgrödor), vilket ger en kostnad på minst 56 kr per reducerat kg kväve.

Trots att kostnadsjämförelserna är relativt grova blir slutsatsen att dammar och våtmarker är kostnadseffektiva när det gäller att reducera kväveinnehållet i jordbrukslandskapets vattendrag. Lägger man till övriga positiva miljöeffekter, avseende vattenkvalitet och betydelse för flora, fauna och rekreation ter sig miljöinvesteringar i dammar och våtmarker som väl motiverade.