Miljöeffekter

Undersökningar av näringsämnesreduktion, flora och fauna har utförts inom både Kävlingeåns och Höjeåns avrinningsområden. Merparten av undersökningarna har utförts i samarbete mellan Höjeå- och Kävlingeåprojekten.

Näringsämnesreduktion

För att undersöka i vilken utsträckning dammarna och våtmarkerna renar vattnet från kväve och fosfor har Höjeåprojektet och Kävlingeåprojektet, bedrivit kontinuerlig vattenprovtagning med automatiska provtagare vid in- och utloppet i tre dammar; Råbytorp, Genarp och Slogstorp. De två förstnämnda av dessa ligger i Höjeåns avrinningsområde och den sistnämnda i Kävlingeåns avrinningsområde. Mätningarna har pågått från 1993 t o m 2003 i Råbytorp och från 1998 t o m 2002 i och Genarp. I Slogstorp påbörjades mätningarna i 1997 och beräknas pågå åtminstone till och med juni 2005.

I Lomma dammar, har ett dike letts in i en befintlig vattenfylld lertäkt vars yta är ca 8 ha . Mätningar på vattenkvaliteten utförs varannan månad i in- och utlopp. Provtagningarna är för glesa för att noggrannt kvantifiera näringsreduktionen, men en uppskattning som bygger på den genomsnittliga haltskillnaden i in- och utlopp samt medelavrinningen för området visar att kvävereduktionen kan uppgå till ca 7,5 ton och fosforreduktionen till ca 120 kg per år i dammen.

Belastningen i de enskilda dammarna är av stor betydelse framför allt när det gäller kvävereduktionen. Hög belastning, vilket oftast inträffar under vinterhalvåret, innebär normalt att reduktionen av kväve i absoluta tal (kg/ha/år) blir högre medan reduktionen i relativa tal (%) blir lägre. Förutom belastningens storlek och fördelning över året har även vattentemperaturen stor betydelse för kväve- och i viss mån även fosforreduktionen. Andra faktorer som bedöms ha betydelse för reduktionen av undersökta parametrar är bl a dammens utformning och vattenvegetationens utbredning.

diagram över kvävereduktionen i 3 dammar åren 1993-2002

se även resultatet av en modellberäkning av den totala reduktionen i alla anlagda dammar

Biologiska undersökningar

En av Höjeåprojektets övergripande målsättningar har varit att "öka den biologiska mångfalden i trak-tens jordbruksbygd". För att undersöka hur väl detta mål har uppfyllts har en mängd inventeringar av växt- och djurlivet genomförts i de nyanlagda dammarna och våtmarkerna. Inventeringarna har visat att en artrik flora och fauna mycket snabbt etablerat sig i de allra flesta nya dammar och våtmarker. I flera fall har också rödlistade arter av både växter, fåglar, fiskar och bottenfauna påträffats. De nya dammarna och våtmarkerna har därmed inneburit en stor och uppenbar ökning av den biologiska mångfalden i traktens för övrigt naturfattiga jordbrukslandskap. Målsättningen om ökad biologisk mångfald har därför blivit väl uppfylld. Inventeringarna av växt- och djurlivet har utförts i samarbete mellan Höjeå- och Kävlingeåprojekten och resultaten har presenterats i en lång rad rapporter som utgivits gemensamt av de båda projekten (se Rapporter). Nedan ges en kort sammanfattning om de viktigaste resultaten och slutsatserna från dessa rapporter, för var och en av de undersökta organismgrupperna.

Vegetation

År 1998 och 2000 genomfördes omfattande inventeringar i 26 respektive 28 anlagda dammar och våtmarker inom Höjeå- och Kävlingeåprojekten. Resultaten från dessa inventeringar visar att de nyanlagda dammarna/våtmarkerna generellt sett hyser en artrik flora och att de även fungerar som livsrum för flera sällsynta och hotade arter. Totalt, i alla de inventerade dammarna och våtmarkerna, påträffades 113 våtmarksanknutna taxa ("arter") av växter 1998 och 109 taxa år 2000. Av dessa är sju stycken uppförda på den aktuella svenska rödlistan. Två (borstsäv och uddnate) är förda till kategorin VU (Vulnerable = sårbar) och definieras därmed även som hotade inom landet, medan de övriga återfinns i lägre hotkategorier. I genomsnitt påträffades drygt 30 våtmarksanknutna taxa per damm. Etableringen av arter var i de flesta fall mycket snabb och ettåriga dammar/våtmarker hade många gånger hunnit få en lika artrik flora som äldre anläggningar.

Däremot skiljde sig artsammansättningen och vegetationens utseende tydligt mellan yngre och äldre dammar. Runt de yngsta dammarna dominerade små, konkurrenssvaga pionjärarter, medan storvuxna, konkurrensstarka vassbildare täckte stränderna runt lite äldre, ohävdade dammar.Hävden hade en mycket tydlig inverkan på vegetationen och dess artsammansättning. I betade dammar var strandzonens vassbälten ersatta av en kortsnaggad grässvål.

Bottenfauna

På liknande sätt som vegetationen undersöktes även bottenfaunan i ett stort antal dammar och våtmarker under hösten år 1998 och 2000. Dessutom undersöktes bottenfaunan årligen 2000 - 2002 i de tre uppföljningsdammarna Råbytorp, Genarp och Slogstorp. Resultaten har visat att dammarna/våtmarkerna överlag hyser en art- och individrik bottenfauna av såväl vanliga som mer sällsynta arter. Det myllrande livet av vattenlevande smådjur, som i sin tur utgör en viktig födoresurs för både fåglar, fiskar, groddjur och däggdjur, är ytterligare ett tecken på de nyskapade dammarnas och våtmarkernas stora värde för den biologiska mångfalden. Vid de inventeringar som utförts mellan 1998 till 2001 noterades totalt 222 olika arter i 36 undersökta dammar/våtmarker. De artrikaste organismgrupperna var skalbaggar (65 arter), skinnbaggar (32 arter) och snäckor (22 arter). Artantalet i de olika dammarna/våtmarkerna varierade mellan 9 och 54 och i genomsnitt noterades 36 arter/damm. De vanligaste arterna, som fanns i alla eller nästan alla dammar, var dagsländan Cloeon dipterum, fjädermygglarver Chironomidae, glattmaskar Oligochaeta, snäckan Radix ovata/peregra, sötvattensgråsugga Asellus aquaticus och buksimmaren Sigara striata. Fyra rödlistade arter noterades. Den mest spridda var dvärgryggsimmaren Plea minutissima som förekom i hela 15 dammar, varav 11 låg inom Höjeåns vattensystem. Utöver de rödlistade arterna noterades totalt 19 arter som klassats som "ovanliga". Ovanliga arter påträffades i 35 av de 36 inventerade dammarna/våtmarkerna. Liksom vegetationen etablerade sig även bottenfaunan snabbt och de allra flesta dammar/våtmarker hade en både art- och individrik bottenfauna redan första året efter anläggning. Bottenfaunan kan också påverkas av vegetationens utseende. I de undersökta dammar/våtmarker som hade en tät undervattensvegetation dominerade t ex ofta sötvattensgråsugga och dagsländor. Där undervattensvegetationen var svagt utbildad dominerades bottenfaunan istället ofta av fjädermygglarver (Chironomidae).

Fåglar

Fåglar är kanske den djurgrupp som främst förknippas med dammar och våtmarker eftersom ett mycket stort antal fågelarter är knutna till vattenmiljöer. Många arter häckar och/eller söker föda i och intill grunda dammar och våtmarker, som även utgör värdefulla rastplatser under flyttningen. Därför har också ett stort antal dammar och våtmarker årligen inventerats på fåglar sedan 1994 inom Höjeå- och Kävlingeåprojektet. De samlade resultaten från inventeringarna visar tydligt att de nya dammarna och våtmarkerna bidrar kraftigt till bevarandet och utvecklandet av mångfalden i jordbrukslandskapets fågelfauna.

Gråhakedoppingen häckar i flera nya dammar i Höjåns avrinningsområde .

Det är heller inte bara de arter som häckar i dammarna/våtmarkerna som gynnas. Vattenmiljöerna och deras kringområden utgör också värdefulla refuger och födosökslokaler för en mängd andra fågelarter i jordbrukslandskapet.

Inventering av 51 dammar/våtmarker 1994 - 2000

I de 51 dammar inom Höjeå- och Kävlingeåns avrinningsområden, som inventerades under åren 1994 - 2000 påträffades totalt 65 olika fågelarter varav 40 bedömdes häcka i eller i omedelbar närhet av dammarna/våtmarkerna. 33 av dessa 40 arter ansågs vara direkt knutna till damm-/våtmarksmiljön, såtillvida att de inte skulle ha etablerat sig på platsen om denna inte funnits. De vanligaste häckfågelarterna var gräsand och tofsvipa som fanns i 38 respektive 31 av de 51 undersökta dammarna. De båda rödlistade arterna mindre strandpipare och gulärla var också vanliga häckfåglar. Totalt noterades 9 rödlistade arter och åtminstone någon rödlistad art påträffades vid 34 av de 51 dammarna. Fåglar etablerade sig mycket snabbt i de nyanlagda dammarna. En särskilt snabb kolonisatör var mindre strandpipare, som häckade vid 80 % av de dammar och våtmarker som var mindre än ett år gamla. För andra arter, såsom sothöna och gräsand, ökade antalet häckande par istället allt eftersom strandvegetation tätnade. Olika fågelarter föredrar dammar/våtmarker med olika utseende. För gräsand, vigg, gulärla och flertalet vadare, var till exempel antalet häckande par betydligt större vid dammar och våtmarker med träd- och buskfria omgivningar än där högre vegetation förekom i anslutning till vattnet.

Inventering av 31 dammar/våtmarker 2001 - 2003

Mellan 2001 och 2003 har fågelundersökningarna fortsatt med årliga inventeringar i 31 av Höjeå- och Kävlingeåprojektens dammar och våtmarker. Under denna period har det årligen noterats mellan 232 och 310 häckande par av 25 - 29 olika våtmarksfåglar i dessa 31 dammar/våtmarker. De vanligaste häckfåglarna vid dessa inventeringar var sothöna och gräsand. De fågelrikaste anläggningarna var de stora och grunda våtmarkerna i Östra Kannik och Skarhult, där stränderna betas av nötkreatur. År 2001, då de högsta antalen noterades, häckade cirka 55 par av 18 arter i Östra Kannik och 43 par av 15 arter i Skarhult. Dessa två våtmarker har även hyst flest rödlistade arter. Sett till alla de 31 inventerade dammarna och våtmarkerna påträffades under 2001-2003 totalt 15 rödlistade arter (se tabell nedan), varav 9 bedömdes häcka åtminstone något av åren.

VU = vulnerable/sårbar, NT = near threatened/missgynnad

Rödlistade fågelarter i de 31 dammar som inventerats under åren 2001-2003.